STORY LINE
Jag vaknar trött som vanligt en morgon. Som vanligt var jag tvungen att börja dagen med att mjölka korna. Jag gick upp från halmen som jag sov på och gick till ladan för att mjölka korna. Jag tänkte att ladan verkligen inte var i fint skick, den ser ut som en nerbränt trähus, ladan var ett svart trähus och träet var söndrigt uppe i hörnet. Jag gick in till korna , satte mig på min träpall, den höll på att rasa för det märkte man, den vinglade när man satte sig och min man Alfred han jobbade på åkern med vissa tjurar och skördade, han flyttade på stenar och tog upp potatisarna som var färdiga som vi kunde äta under dagen.
Jag gick in med mjölken. Min man kom in med sina leriga byxor och skjortan som var grå av all skit. Jag tvättade hans kläder i vattnet jag hämtade häromdagen, idag var det dags att gå och hämta mer. Jag gick igenom skogen för att komma till brunnen, i skogen var det rätt så mörkt och fuktigt, jag gick på mossan som man sjönk ner i.Jag kom fram till brunnen, tog upp vattnet i hinken, jag hällde försiktigt i vattnet i min egen hink, jag kände smärtan i ryggen som kom från svanskotan och for upp i nacken, jag sjönk i hop på marken, och jag kände hur mörkret kom.
Morgonen dagen efter vaknade jag igen, jag kunde inte röra mig. Alfred kom och såg mig i hopsjunken på marken, han hjälpte mig upp och han hjälpte mig att gå hem, jag la mig på halm sängen. Jag vaknade jag med ett ryck nästa morgon , av att det ös regnade, jag hörde regnet smattrade mot fönstret. Jag reste mig upp, det var då jag kom på varför jag hade sovit, smärtan hade gått över lite men jag kände att jag hade lite smärta kvar. Långsamt gick ut till korna, mjölkade dom jag inte hann igår. jag tog fram min pall och satte mig på den och började mjölka. Mina kläder var söndriga och helt skitiga. Men jag tänkte att jag verkligen inte orkade tvätta dom.
En vanlig dag på landet
Jag hörde någon som ropade mitt namn, det var Alfred. Han sa att jag skulle komma genast. Jag tog på mig mina trätofflor och gick. Jag kom fram till Alfred, som stod utanför ladan och var röd i ansiktet av hans förbannelse, han sa att jag skulle hämta vatten, jag sa att jag skulle göra det annars skulle han slå mig.
Stalldörren var öppen jag gick in och hämtade min hink, och gick. Idag tog jag en annan väg, för att slippa gå genom skogen. Brunnen var inte alls långt borta, så det tog inte alls lång tid att gå dit. Jag kom fram, jag tog upp vatten ur brunnen och hällde över i min hink.
När jag kom hem igen, kom Alfred och mötte mig. Han blev arg för att jag bara tog en hink idag, han slog mig så jag föll till marken. Han stack där ifrån, han kom inte tillbaka på några dagar.
När han kom tillbaka, han sa att det aldrig skulle hända igen. Det tog inte lång tid innan det hände igen. Varje gång föll jag till marken, för att jag var inte tillräckligt stark för att stå emot.
Jag reste mig upp efter att han slagit mig så hårt att jag svimmade. Alfred var ute hos kossorna och mjölkade, han var illröd i ansiktet för att han grät och var arg på sig själv för att han hade slagit mig så många gånger. Alfred sa förlåt, men jag lyssnade inte. Jag hade tänkt några veckor tidigare att jag antagligen skulle fly från detta förbaskade stället ville inte vara piga här och göra allt men ändå få massa skäll och bli slagen.
FLYTT TILL STADEN.
Jag var trött på det här, att alltid bli slagen är inte så kul. Jag som trodde jag kunde jobba här, men jag vill inte bli slagen mer, jag orkade verkligen inte med detta livet.
Nästa dag vaknade jag och kollade om Alfred var vaken, han sov. Jag passade på att fly. Grusvägen gickjag på jätte länge. Det kändes som en hel evighet. Äntligen såg jag hus med rött staket runt om då visste jag att jag var framme snart. Alla människor tittade på mig, jag brydde mig inte för at jag ville bara ko in till staden. Jag tänkte på Alfred undrade om han hade upptäckt att jag var borta.
På väg till staden träffade jag en pojke, han var nog ett par år yngre än mig.
Han kom fram till mig och presenterade sig för mig, han hette Gert och var 16 år gammal, medans jag var 19. Vi hjälpte varandra med att fixa ett ställe att sova på och ett jobb för att tjäna pengar. Husen runt omkring var söndriga och färgen var sliten. Marken man gick på var stenmark och folket som gick där med hinkarna i händerna och kvinnorna böjde ryggen för att vattnet var tungt.
Jag hade tur att jag träffade Gert han visste lite mer om staden än vad jag gjorde. Han visste redan var vi kunde sova. Han sa att hans moster bodde i närheten av en fiskbod han sa att vi kunde sova hos hans moster som bodde lite utanför staden. Fiskboden låg som sagt inte långt bort och Gert och jag bestämde oss för att pröva jobba där.
Vi gick till Gerts moster och hon sa att vi fick sova hos henne men vi kunde inte få mat för hon hade knappast råd med mat till sig själv. Morgonen därpå gick vi upp tidigt för att kolla ifall vi kan jobba i fiskboden. framme vid fiskboden var det en man som kom emot oss och undrade vad vi gjorde där. Vi sa som det var vi ville ha ett jobb för att tjäna pengar sade vi. Gert sade att mannen kallades stränge Knut. Mannen som då kallades stränge Knut kom med ett förslag han sa att vi kunde rensa fiskar under dagarna och senare på eftermiddagen kunde vi få en slant både jag och Gert gick med på det. Vi började jobba samma dag och senare på kvällen fick vi lite pengar som sagts. Vi fick också lunch som belöning det var oftast en bit bröd och vatten.
Hela denna veckan jobbade jag och Gert i fiskboden det vi fick göra där var att rensa fisk och städa. Men stränge Knut snäll och vi fick olika lön varje dag det berodde på hur länge vi jobbade .
Jag hade bestämt mig för att vänta och bestämma mig sen om jag ska stanna eller flytta till Amerika. Jag visste att Gert skulle stanna hos sin moster.
Jag och Gert hade blivit jätte bra vänner vi stöttade varandra när allt var som svårast och vi hjälptes åt att tjäna pengar till mat. Gert och jag hade alltid samma jobbtider så vi kunde ha följe dit och hem.
Samma dag efter jobbet skulle jag och Gert in till staden för att köpa lite bröd bland stånden på torget i staden. Vi valde det billigaste för att ha råd med te också. På vägen hem var det massa tiggare ute på gatorna men vi brydde oss inte.
Dagen efter hade jag bestämt mig för att stanna men Gert visste inte om jag skulle stanna eller inte. När Gert vaknade inte så långt efter mig stack han och jag till fiskboden för att jobba och på vägen dit berättade jag det. Gert blev glad för han ville inte jobba i fiskboden själv.
Väl framme i fiskboden kom Knut fram till oss och sa att idag skulle vi bara
rensa fisk. Vi undrade varför. Knut sa att igår kom det en flicka precis som du och ville börja jobba. Då blev hon städerska.
Vi började jobba och rensade fisk om och om igen hela dagen och tillslut fick vi gå hem och vi fick vår lön som lovats. Både jag och Gert var trötta när vi gick hem men vi var tvungna att köpa bröd som vanligt så vi gick direkt till torget.
När vi kom in i staden man skulle gå igenom för att komma till torget såg vi att tiggare satt här och där och sträckte fram en keps eller hatt, för dom ville ha pengar. Vi gav ett mynt till en kvinna som satt med sitt barn hon sa att hon inte hade pengar så hon kunde inte köpa mat till barnet och vi gav ett mynt till kvinnan för att vi skulle vara snälla och dom tackade så mycket. När vi la ner myntet i hennes hatt så vi att det låg lite fler mynt.
Vi gick på gågatan för att komma fram till torget där vi kunde köpa bröd och kanske ris och husen bredvid gågatan var slitna, vissa hade inga fönster. Det tog en stund för oss att gå förbi staden.
När vi äntligen kom fram till torget var det mörkt och vi visste inte hur mycket klockan var. Innan vi hittade var brödet var så hittade vi en tjugolapp och vi tog upp den och vi kunde köpa flera bröd med den men vi köpte bara två stycken brödbitar och vi köpte också te och ris så vi inte behövde äta bröd varje dag.
När vi var färdiga med att handla så gick vi hem genom staden och hem till Gerts moster och försökte sova. Imorgon är det söndag tänkte jag och somnade.
Gert väckte mig för att jag skulle upp för vi ska till kyrkan för det var söndag.
Efter kyrkan så gick vi hem till Gerts mosters hus.
Sen så levde dom lycklig i alla deras dagar, trodde dom.
